Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Asien

Kambodja
Kina
Nordkorea


Kambodja

Kambodja styrdes under andra hälften av 1970-talet av de så kallade Röda Khmererna, en Mao-inspirerad nationalistisk rörelse som med extremt brutala metoder sökte skapa ett helt nytt, kommunistiskt samhälle baserat på jordbruk.

Pol Pot Under ledning av Pol Pot, som sedermera blev premiärminister, och presidenten Khieu Samphan, utrymdes städerna och stadsbor tvångsförflyttades för att arbeta på landsbygden. Man stängde även alla skolor och sjukhus och dessutom deklarerade Pol Pot även att vissa människogrupper var "icke önskvärda" till dem hörde: vietnameser, laotier, människor med glasögon, människor med utbildning och även alla som tillhörde någon form av religiöst samfund och personer inom den muslimska minoriteten. Dessa skickade han till den före detta skolan "Toul Sleng". Här torterades dem tills de slutligen "erkände" att de var förrädare och alltså kunde avrättas. Man ryckte av dem deras naglar, lade dem i sträckbänkar, borrade dem i huvudet, avrättade deras familjer framför ögonen på dem, våldtog deras barn och som om det inte var nog så slog man dem även slentrianmässigt. Akademiker, tjänstemän, poliser, militärer och lärare fängslades och många av dem avrättades. Brott som kunde straffas med döden var till exempel att inte arbeta tillräckligt hårt, att klaga, att hamstra mat, att sörja döda anhöriga och att utöva religion. Det handlade inte om etnisk rensning. Kambodjaner slog ihjäl kambodjaner. Befolkningen minskade med en fjärdedel.

Under de nära fyra år som denna ohyggliga så kallade samhällsomvandling pågick minskade Kambodjas befolkning på cirka sju miljoner med mer än en fjärdedel genom avrättningar, svält och sjukdomar. Den exakta siffran över antalet offer kommer aldrig att kunna fastställas men de flesta seriösa bedömare gör uppskattningen att omkring 1,7 miljoner människor dog.

Familjer med kopplingar till tidigare kambodjanska regeringar var särskilt mottagliga för misshandel, medan före detta soldater och tjänstemän var oftast summariskt avrättade, deras familjer var ofta tvingas arbeta ihjäl sig. De som lyckades överleva för en tid skulle så småningom att debiteras som associerar fiender till staten och skickas till Killing Frields. Kort efter det att Pol Pot tagit makten förbjöds människor att bo kvar i städerna och man avskaffade bruket av pengar. Ett av de viktigaste målen bakom att bosätta stadsbor på landsbygden var att bygga ett nytt Kambodja fokuserade på jordbruket framgång: "att bygga socialismen i fälten", som det var en gång föreslog (Chandler, Kambodjas historia, 214). Pol Pot och de röda khmerernas ledarskap utvecklat en "fyraårsplan" där kambodjaner väntades ge en genomsnittliga nationella avkastning på 3 ton ris per hektar (1,4 ton per hektar). Men även under tiden före röda khmererna, fredstid Kambodja, var den genomsnittliga nationella avkastning bara ett ton ris per hektar. För att möta dessa nya krav på risproduktion Röda khmerernas verkställas strikt politik där arbetstagarna arbetade på fälten i 12 timmar en dag utan tillräcklig vila eller mat.

Många nya människor saknade erfarenhet av kroppsarbete och blev sjuk och dog, då de röda khmererna gynnade den traditionella medicinen för bönderna och stamfolken i bergen över modern västerländsk medicin. De nya människor som överlevde men var inte tillräckligt bra för att arbeta ofta försvann: efter att ha tagits bort till en avlägsen fält eller skog, skulle de vara tvungna att gräva sina egna gravar innan de röda khmerernas soldater skulle slå dem på baksidan av huvudet med en spade eller hacka. Det spelade ingen roll om slaget dödade dem eller inte, båda hållen offren begravdes på plats och lämnas att dö en kvävande död. Om du talade franska, skulle du dö. Om du var utbildade, skulle du dö.I slutet av 1978 gick Vietnam in i Kambodja och drev ut Pol Pot från Phnom Penh och de större orterna. Väpnat motstånd av Röda Khmergrupper, främst med stöd av Kina, pågick trots detta ända in på 1990-talet. I juli 1994 olagligförklarade det kambodjanska parlamentet de Röda Khmererna.

Ett avtal slöts i juni 2003 mellan FN och den kambodjanska regeringen om den så kallade Khmer Rouge-tribunalen, som ratificerades av den kambodjanska nationalförsamlingen och senaten i oktober 2004. Tribunalen skulle pröva Röda Khmer-ledare som är anklagade för att mellan 1975 och 1979 ha gjort sig skyldiga till bland annat folkmord. Pol Pot avled i början av 1998. Med honom dog också möjligheten att ställa den högste ansvarige inför rätta. Det har tagit över ett dicenium för sanningen att komma fram om de oerhörda brott som begicks i Kambodja. Det kan låta märkligt eftersom alla i Kambodja är präglade av Röda khmerernas massiva våld och i stort sett alla äldre än 40 år har personliga minnen av att leva i skräck. Människor lever fortfarande med sina trauman. Rädslan är utbredd och den har gått i arv till nästa generation. Tystnaden kan till stor del förklaras med att de alltmer åldrande ledarna i den nuvarande regimen till stor del består av avhoppade röda khmerer. De placerades vid makten av vietnameserna 1979. Till en början var regimen i hög grad kontrollerad av Vietnam men i mitten på 80-talet var gamla Röda khmerer i en majoritet i landets kommunistparti. Idag är ideologin bortskalad men partiet sitter fortfarande vid makten. . Livskvaliteten i dessa gård kooperativ varierade mycket från distrikt till distrikt, totalt sett, dock mycket få kambodjaner skonades från lidande, elände, svält eller hot om döden. Villkor förvärrades under 1977 och 1978 som Angka ökade krav på risproduktion. Med tidens gång blev det allt svårare för undernärda kambodjaner att odla effektivt. För att göra saken värre, gjorde Röda khmerernas distain av teknik är det näst intill omöjligt för arbetstagarna att nå deras ökade ris kvoter när de tvingas gården endast för hand. Även om en viss kollektiv gård mötte sitt ris kvot, gjorde detta betyder inte att de skulle belönas med en riktig kost. Huvuddelen av ris earkmarked för röda khmerernas soldater och politisk kader. Nya människor kunde bara äta rester som gavs till dem, om de var fångade komplettera sin kost med gräs eller till och med insekter, för de skulle skickas till Killing Fields.

Sverige agerar för att en rättegång om Röda Khmerernas ledare skall genomföras för att underlätta försoningsprocessen och bidra till stärkandet av den kambodjanska rättsstaten. En rättegång är också angelägen för att visa att straffrihet inte kan tolereras. Sverige finner det angeläget att fortsättningsvis visa såväl finansiellt som politiskt engagemang för att säkerställa och stödja genomförandet av rättsprocesserna i Kambodja. Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) beslöt den 9 mars 2005 att lämna ett bidrag om högst 3 miljoner kronor för genomförande av rättsprocesserna i Kambodja för brott begångna av Röda Khmererna.

Mer än 30 år efter Röda khmerernas fall kom den första domen i rättegången om människorättsbrott under Pol Pot-regimen i Kambodja. I juli 2010 dömdes fängelsechefen "Duch" till 30 års fängelse. Saloth Sar, oftast kallad Pol Pot dog 1998. För många överlevare är dessa dagar en stor händelse. Under tre decennier var historien om Röda khmerernas våld ett ganska undangömt kapitel i den lokala historien.