Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Frihetskämpar

Alexander Podrabinek
Alexander Solstjenitsyn
Andres Kung - Författaren och demokratiaktivisten
Ann-Mari Piret Lahti
Ants Kippar - Frihetskämpe här i Sverige för sina förtryckta landsmän
Arvo Pesti - Den Estniska frihetskämpen
Den Estniska oppositionen mot Sovjetmakten
Enn Tarto
Eve Pärnaste - Min vän dissidenten
Heiki Ahonen
Jyri Kukk
Kalju Mätik - Fd Gulagfången
Lagle Parek
Liu Xiaobo
Mart Olav Niklus
Michael Suprun
Nijole Sadunaite
Robert Waitmaa
Ulo Ignats
Vladimir Bukovksi


Nijole Sadunaite

När den unga kvinnan förs in i rättsalen har rättens ordförande och åklagare tagit plats. Med i rättsalen är även Jonas Sadunas den anklagades bror. Även soldater ur röda armen och KGB män är med.

sadunaite.jpg (16031 bytes) Nijole står anklagad för sin arbete för den Litauiska katolska kyrkans underjordiska krönika, som upplyser om förtrycket mot folket i Litauen och mot dom troende. Nijole höll just på att färdigställa ett nr av denna krönika då KGB kom och gjorde husundersöking. Nijole fördes iväg till förhör och blev sen ställd inför rätta. Nijole säger i sitt slutanförande. Jag döms för sanning, och människokärlek, vad kan väl var viktigare i livet än att älska människorna? Till slut säger Nijole till rätten. Och ni gläds över er triumf men över vad reser sig er seger? Över jämmerliga människor som ni plågat och skickar i läger, dödade ofödda barn, ett minskat människovärde etc etc. Era lögner kommer att skicka er till historiens avskrädeshög. Ty mot sanningen står ni vanmäktiga. Att älska Gud och människorna i sitt hjärta är den vackraste visan om kärleken.

Rätten blir tyst en stund, sen lästes domen upp! Nijole Sadunaite döms till arbetsläger i 4 år i läger med hård regim, sen ytterligare 3 års förvisning inom Sovjetunionen. Nijoles enda fråga till rätten är: varför ger ni mig ett sådant lindrigt straff? Till sist säger hon: För sanningen och för människorna är jag beredd till läger och fängelser. Jag är beredd att dö för att andra ska få leva.

Katoliken Nijole Sadunaite har blivit en symbol för den Religiösa frihetskampen i Litauen under Sovjettiden. Nijoles försvarstal som snabbt spreds underjordiskt och även smugglades ut till Väst har väckt stor uppmärksamhet mot sovjetmaktens behandling av Kristna och Religiösa fångar. Här följer nu berättelsen !!

Nijole Sadunaite är nog den mest kända Kristna frihetskämpen i dagens Baltikum. Hon väckte den sovjetiska säkerhetspolisens uppmärksamhet redan när hon skötte en sjuk präst, som suttit arton år i sovjetiska läger. Sedan försökte försökte hon skaffa en försvarsadvokat åt en annan präst, som i början av sjuttiotalet ställdes inför rätta för att han undervisat litauiska ungdomar i Tio Guds bud. Prästen hade tidigare avtjänat 23 års frihetsstraff under sovjettiden och dömdes då till ytterligare ett års straffarbete trots Nijoles försök att hjälpa honom. Nijole själv greps sommaren 1974. Säkerhetspolisen tog henne på bar gärning, när hon höll på att skriva ut ett nummer av de litauiska katolikernas underjordiska krönika. Nijole hotades med mentalsjukhus och ställdes så småningom inför rätta. Där fick hon tillfälle till ett slutanförande som blivit berömt. Säkerhetspolisen misstänkte att hennes bror, Jonas Sadunas, skrivit ner hennes ord och smugglat dem utomlands. Han var en av de få i rättsalen som inte var i säkerhetspolisens tjänst. " Idag är den lyckligaste dagen i mitt liv " , förklarade Nijole bland annat i sitt försvarstal. " Jag kommer att dömas för den litauiska katolska kyrkans Krönika, som kämpar mot andligt och kroppsligt förslavande. Det betyder att jag döms för sanning och människokärlek. Vad kan väl vara viktigare i livet än att älska människorna, deras frihet och ära? Kärleken till människorna är den högsta kärleken och kampen för mänskliga rättigheter är den vackraste visan om kärleken. Må denna visa klinga i alla hjärtan och aldrig få ett slut!!

"Mig har tillfallit en avundsvärd lott", fortsatte Nijole, "ett ärofullt öde-att inte bara kämpa för mänskliga rättigheter och rättvisa utan också att dömas därför. Mitt straff blir min seger. Jag beklagar bara att jag kunnat göra så lite för människorna. Med glädje går jag in i slaveriet för andras frihet och är beredd att dö för att andra ska få leva. Nijole Sadunaite dömdes till tre års straffarbete i läger med hård regim följt av tre års förvisning från hemlandet i Litauen. Men i lägret blev hon inte bortglömd. Amnesty International adopterade henne som samvetsfånge. Amnestymedlemmar i en rad länder försökte skriva till henne och troende ordnade böneringar både i Litauen och i andra länder. Efter avtjänat straff har Nijole utsatts för upprepade replessarier från säkerhetspolisens sida. Hon har anklagats för att vara "hemlig nunna". Det är en allvarlig anklagelse i ett land där alla munk-och nunneordnar upplöstes efter det kommunistiska maktövertagandet 1940. Nijole har också vägrats arbete som sjuksköterska. Hon hotades därefter med en ny rättegång för "lösdriveri" eller "parasiteri". Nijoles räddning blev att hon fick arbete i en kyrka.

Många västerlännignar som läst eller hört talas om Nijoles försvarstal har försökt skriva till henne i fängelset, på förvisningsorten och till hennes hemstad Vilnius. Men nu tycks sovjetmyndigheterna ha beslutat att en gång för alla skära av förbindelserna mellan Nijole och hennes vänner utomlands. Det berättas av brittiska forskningsinstitutet Keston College och den västtyska "Nijole Sadunaitekommiten" i Bochum. Enligt den har Nijole och hennes bror Jonas Sadunas satts på sovjetmyndigheternas "svarta lista" över medborgare som varken får brevväxla, ringa eller ta emot telefonsamtal från utlandet. Sovjetmyndigheterna har också ökat trycket mot Nijoles bror som låtit henne bo hos sig i huvudstaden Vilnius.

Efter ett inbrott fann Jonas Sadunas att alla systerns brev till honom från Sibirien hade försvunnit. Senare genomförde säkerhetspolisen en husundersökning hemma hos Nijoles bror. De beslagtog några religiösa böcker och helgonbilder. I övrigt hittade de en docka hos Jonas Sadunas´ sexåriga dotter Maria. Dockan var klädd i gult,rött och grönt-alltså det självständiga Litauens nationalfärger, fast i fel ordning. Men redan kombinationen av färger ansågs kriminell. Därför anklagades Jonas Sadunas för att gömma en "antisovjetisk statsymbol".

Nu har Nijoles bror spärrats in på mentalsjukhus i Vilnius. Och forfarande hotas han av rättegång som "borgerlig nationalist". Det är dock svårt att se hur ens sovjetmyndigheterna skulle våga döma Jonas Sadunas till straffarbete på grund av färgerna på dotterns docka. Hotet om rättegång och inspärrning på mentalsjukhus är nog främst avsedda som påtryckningar mot Nijole, som blivit en levande symbol för den nationella och religiösa motståndsrörelsen i vårt grannland Litauen. Samtidigt är det svårt att se hur sovjetmyndigheterna skulle lyckas knäcka Nijole Sadunaite ens den här gången, när man misslyckats så många gånger tidigare. Nijole verkar ju övertygad om att hennes öde ligger i "den gode Faderns hand", som hon skrev på väg till sitt första straffläger. "När Han står vid rodret finns intet att frukta!"