Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Intervjuer

Intervju med exilesten Ivar 79 år
Intervju med exilesten Maret som flydde från Estland
Intervju med exilesten Lembit
Intervju med exilesten Evelin
Intervju med författaren Jüri Lina


Intervju med exilesten Ivar 79 år

Ivar berättar här om sin bakgrund och varför han flydde från Estland!

Sovjetunionen ockuperade Estland 1940. Dom ska skulle förvandla ett vanligt demokratisk land till ett kommunistland. Det innebar att det fanns ingen plats för affärsmän och landets ledande politiker och militärer, det gamla Estland samhällstopp betraktades som folkets fiender. Dom måste elimineras på något sätt. Det skedde genom deportation, från Estland till Sibirien. Dessutom höga militärer som hade varit med i Estlands frihetskrig arkebuserades och sköts. Om man tittar på siffrorna så deporterades 15000 människor hela familjer 1941, samtliga Baltiska länders 60.000 människor utgjorde samhällets topp ledande personer affärsmän etc. Folket betraktade detta som ren terror dom var rädda för sina liv.

Om vi tittar på historien förklarade Hitlertyskland krig mot Sovjetunionen 1941, en vecka efter den stora deportationen den 14 Juni. Det uppfattades av estländare och av samtliga balter som en befrielse eller hopp om att bli av med ryssarna och slippa terrorn. Tyskarna tog över då dom tog över hela Baltikum och gick in i ryssland. Dom kom nästan fram till Moskva och var nere i Stalingrad. Då började återgången och krigslyckan vände. Tyskarna var i Baltikum och dom fick tag i kommunister och sköt dom, utan rättegång på samma sätt som ryssarna. Däremot gav dom vissa förhoppningar att baltländerna skulle återfå sin frihet, därför mobiliserade dom unga män i baltikum, särskilda förband mot ryssarna. Men dessa balter stred inte för Hitler utan dom stred för att baltikum skulle återfå sin frihet och självständighet.

Innan ryssarna kastades ut från Estland, Lettland, och Litauen, genomfördes en mobilisation av balter, dom tog unga män till röda armen. Man litade inte på dom unga männen i början, därför bildades arbetsläger i ryssland för dom mobiliserade balterna. Det innebar att dom hade svåra förhållanden, en tredjedel av dom mobiliserade balterna dog i arbetslägret, man mobiliserade 40.000 människor från Estland. Högst 25.000 blev kvar som kom till fronten mot tyskarna. Samtidigt kämpade då lika många ester på den tyska sidan ungefär, det blev ett brödra krig, ester mot ester. Dessa mobiliserade unga män stred för främmande makter. På ena sida nazityskland på den andra sidan Sovjetunionen. Man kan säga att Estland var inte med i kriget. Utan estniska män stred mot varandra i främmande armeer.

Efter 3 års tysk ockupatition i Estland, så hade ryssarna närmat sig Estland. Så våren 1944 så stod dom vid Narva. Under sommaren kom dom mer och mer in på estniskt territorium. Det blev klart för estländarna att ryssarna skulla återkomma med sin terror. Då var det dom som hade möjlighet att fly från Estland. Det betyder att människor som hade tillgång till båtar, flydde, dom använde båtar att fly med. Målet var Sverige eller Tyskland. Finnarna hade gjort fredsfördrag med Sovjetunionen och lovat att utlämna alla balter som kom till Finland. Så då återstod Sverige och Tyskland. Rent konkret så kom då 25.000 tusen till Sverige och 50.000 till Tyskland ungefär. Dom som kom till Sverige flydde i sina egna privata båtar och dom som kom till Tyskland följde med den tyska officiella vägen, dvs fartyg. Min historia är den att min mamma arbetade på Estlands fiskeri central, som hade hand om en del fiskebåtar, tjänstemännen på kontoret fick chansen att följa med fiskebåtarna till Sverige. Det organiserades så att lastbilar åkte runt i Tallinn och samlade upp dessa personer. Och då fick dom ta med sig två väskor per familj, jag var då 13 år.

Vi transporterades då till fiskelägret på Estlands västkust och där startade vi då på kvällen den 21 September 1944. Det var några dagar innan ryssarna intog Tallinn. Vi startade på kvällen den 21 September och var framme vid Sandhamn utanför Stockholm 24 timmar senare den 22 september alltså. Vi hade stormigt väder 17 meter per sekund. Det var en bra fiskebåt 30 meter lång och 70 personer ombord. Vi möttes av ett svenska krigsfartyg som tog in oss mot Sandhamn, i Sandhamn hade man ställt upp militära tält, och man serverade choklad till flyktingarna som steg i land där. Första svenska ord jag lärde mig var choklad. Vi blev mycket väl mottagna, det var lottor som serverade choklad till flyktingarna när dom steg i land. Vi fick torka våra käder, alla var genomsura och våta. Alla var ledsna att dom måste lämna hemlandet men samtidigt glada över att dom kommit i land. Samma kväll åkte vi vidare mot en annan ö i Stockholms skärgård, och hamnade så småningom i Gymnasiet Södra Latins gymnastiksal, där vi tillbringade 6 veckor. Vi hade då också en vakt utanför dörren en hemvärnsman som vaktade. Det var ett karantänläger för att slippa spridning av sjukdomar.

Och så småningom fick vi erbjudande till jobb, det var kvinnor och barn i samma läger, männen var i ett annat läger. Min pappa var inte med. Min mamma tog ett arbete i Alingsås i västra Sverige. Det var brist på arbetskraft speciellt i textilindustrin och därför så mottogs vi med öppna armar överallt. Man kan säga att min flykt var slut när vi kom till Allingsås det var inte så dramatisk för min del båten var sjöduglig och det fungerade bra. Från små roddbåtar till större båtar kom över hela Östersjön från Estlands kust till Sverige. Även från Estlands öar Ösel, med flera kom det båtar bla till Gotland.