Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Intervjuer

Intervju med exilesten Ivar 79 år
Intervju med exilesten Maret som flydde från Estland
Intervju med exilesten Lembit
Intervju med exilesten Evelin
Intervju med författaren Jüri Lina


Intervju med författaren Jüri Lina

1. Berätta om din bakgrund i Estland

"Jag föddes under den stalinistiska terrorn den 13 oktober 1949. Min far försvann innan jag föddes under den stora deportationen i mars 1949. Det var den andra stora deportationen av det estniska folket, den första ägde rum den 14 juni 1941. I juli-augusti samma år dök de tyska ockupationstrupperna.

Jag upptäckte tidigt att vi fattiga, maten räckte inte till. Det var min mor som fick försörja mig, sin mor och sin far. Min mormor fick ingen pension från sovjetstaten. Hon hade jobbat hos privat personer och det räknades inte. Min mor jobbade som sjukhusbiträde och hade minimilön. Enligt den officiella växelkursen var den på 20 kr. Eftersom pengarna inte räckte till, gick jag hungrig flera dagar i veckan. Min mormor var så illa tvungen att tigga på gatan, trots att det var mycket riskabelt, tiggeri var förbjudet enligt lagen. I skolan hörde jag en version av verkligheten, hemma en annan. Det jag hört hemma fick inte föras vidare.

Jag glömmer aldrig den dag, då min klasskamrat Toomas ställde en fråga till fröken: "Varför berättar ni inget om Estlands frihetskrig?"
Fröken svarade "Toomas, du vill väl inte skada din mor? Om inte, så ska du inte ställa sådana frågor i framtiden."
En annan klasskamrat, Peeter, berättade för mig om kommunismens verkliga historia. Han var insatt i ämnet, eftersom hans far var historiker. Men han uppmanade mig att inte föra dessa uppgifter för andra, annars skulle vi båda råka illa ut. Därför kunde jag mycket tidigt genomskåda att de sovjetiska lögnerna inte hade någonting med verkligheten att göra.

Därför tyckte jag att det är nödvändigt att på ett mycket öppet sätt avslöja kommunisternas bottenlösa ondska i mina böcker. Det är viktigt att lögnens makt upphör genom att någon börjar tala sanning. Därmed bryter vi konsensus trans om de socialistiska myterna som många i Sverige tycks blint tro på."

2. När började du uppleva den kommuniska terrorn i Estland? Hur gammal var du då?

"Jag minns att jag var 3-4 år gammal. Vi hade packat färdigt våra resväskor och var redo att bli hämtade av den kommuniska polisen KGB mitt i natten. Vi hörde hur flera polisbilar körde förbi vårt hus. Innan dess hade vi innerligt önskat att bilen inte skulle stanna vid vårt hus. Polisbilen stannade hos grannen, deras familj försvann. När jag bad de äldre att berätta om olika övergrepp, däribland hur man haffade folk på gatan mitt i natten, de sovjetiska myndigheterna behövde ju fylla på sin kvot, vågade man inte tala ut. Då var det ju klart för mig att vi hade med ett grymt terroristiskt system att göra."

3. När blev du oppositionell och hur började du sen jobba emot det kommunistiska systemet?

"Jag var 18 år, då jag insåg att vi har med en vidrig övermakt att göra, en omänsklig makt som skulle bekämpas. Under nätterna rev jag tillsammans med en vän ned kommunistiska affischer. Om vi hade ertappats, så hade det blivit en fribiljett till koncentrationsläger.

När jag jobbade på Estlands radio, fick jag genomgå mycket strikta kontroller, censurmyndigheten Glavlit misstänkte, att jag med olika tonlägen skulle säga saker som inte förekom i det godkända manuset, så jag hade mycket begränsade möjligheter att yttra mig. Det var fritt fram att hylla regimen, men någon kritik fick överhuvudtaget inte förekomma, det kallas för socialistisk demokrati. Efter att ha avskedats från riksradion, så grundade jag ett underjordiskt förlag, vi gav ut böcker om oförklarliga fenomen, film, musik och västerländsk filosofi, det vill säga helt opolitiska böcker. Enligt den sovjetiska lagen fick man producera upp till 49 exemplar av en och samma bok, dessa betraktades som manuskript, eftersom dessa var skrivna på maskin genom karbonpapper. Trots fara gav vi ut även två politiska böcker: "Djurfarmen" av Georg Orwells och "Buddhas leende" Alexander Solzjenitsyn. Dessa böcker spred vi bara till de personer vi kände väl.

Kommunismens hatiska och intoleranta inställning karaktäriseras bäst av följande citat av Lenin: "Kulakerna dvs storbönderna, är de mest bestialiska dom råaste och vildaste utsugarna." Stalin tyckte att storbönderna skulle utrotas. Detta säger allt om dessa ledare."

4. Berätta om dina problem med KGB, och vad hände när du utsattes för husrannsakan och förhör.

Valdur Timusk "Jag hade börjat hålla underjordiska föredrag och detta ogillades av KGB. Jag fick varningar, men fortsatte ändå. Den 2 april 1975, tidigt på morgonen, slog man till. KGB gjorde husrannsakan hos mig för att leta efter antisovjetisk litteratur. Man hittade ingenting! Jag var väl inte dum att förvara någonting skumt hemma! Sedan kördes jag till KGB-huset i Tartu. Där förhördes jag. Operationens ledare var KGB-majoren Valdur Timusk, som uppgav vi de fått nog av mig, men det är svårt att åtala mig, eftersom jag varken bröt mot de sovjetiska lagarna eller följde dessa. Sedan sade han: "Du måste lämna Sovjetunionen, vi har även tidigare släppt ut galningar. Om du inte lämnar landet, så måste du komma ihåg att vi alltid har plats på våra mentalsjukhus. KGB var redo att öppna den gröna vägen till Karthago, en värld som skulle gå under. Men det var Sovjetunionen som kollapsade i stället."

5. Vem var Timusk?

"Timusk var chef för den ideologiska avdelningen vid KGB. Denna avdelning kämpade mot religiösa organisationer och mot alla slags ideologiska avvikelser. Han var en brutal person som lämnade KGB 1983. Efter kommunismens fall blev affärsman. Han avled för några år sedan."

6. Jobbade du ihop med andra dissidenter?

"Jag kom i kontakt med dissidenterna Sergei Soldatov, Tunne Kelam, Mart Niklus och Enn Tarto. Vi bytte information och anordnade underjordiska föredrag av Sergei Soldatov och Tunne Kelam. Sergei Soldatov greps senare och dömdes till koncentrationsläger. Han avslöjades som ledare för den estniska demokratiska rörelsen. Denna rörelse kämpade med fredliga medel för Estlands självständighet."

7. Vad anser du om Sveriges tigande när det gäller dom kommunistiska brotten i Estland?

"Det var vidrigt att uppleva, eftersom Sverige officiellt stod för de mänskliga rättigheterna men struntade blankt i kommunisternas övergrepp på andra sidan järnridån. Myndigheterna vågade inte berätta sanningen. Och även pressen agerade fegt. 1983 skrev jag en artikel om de sovjetiska baserna i det ockuperade Estland. Svenska Dagbladets utrikeschef Johnny Flodman lovade kontrollera mina uppgifter och sen återkomma. Ett par veckor senare inbjöd han mig för ett personligt samtal. Enligt honom var uppgifterna korrekta, men SvD skulle ändå inte publicera min artikel, eftersom man var rädd för att bli av med sin korrespondens i Moskva."

8. Vad sysslar du med just nu?

"Just nu redigerar jag min nya film Kraftmätningen som handlar om kommunisternas övergrepp på det spanska folket åren 1936-1939. Vi citerar i filmen kommunisternas ledande gestalt Dolores Ibarruri, som manade att alla kontrarevolutionärer måste dödas, men hon gick längre än så. I Valencia sa hon 1937 att det är bättre att döma hundra oskyldiga än att låta en enda skyldig undkomma. Min film om kommunismens brott i Skuggan av Hermes: Kommunismens hemligheter chockade många. Jag tror att min nya film blir en mycket starkare protest mot kommunismen vidrigheter."

Jüri Lina
Jüri Lina