Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Intervjuer

Intervju med exilesten Ivar 79 år
Intervju med exilesten Maret som flydde från Estland
Intervju med exilesten Lembit
Intervju med exilesten Evelin
Intervju med författaren Jüri Lina


Intervju med exilesten Lembit

Berättad av exilesten Lembit

Först kom Ryssarna och ockuperade Estland. Då var jag skolpojke. Allting skulle förryskas, då fick vi börja lära oss ryska språket i skolan. Sen fick vi höra att vårt land Estland haft en lite klick som behärskat Estland, men detta var naturligtvist lögn. Så fick vi höra att småbarn i Estland letade efter bröd i avfallshögar. Det var en lögn som alla visste var en jäkla lögn. Det fick vi höra då överallt i radio och tidningar etc. Den som ifrågasatte detta stämplades genast som antisovjetisk agent.

I skolan gjordes alla möjliga åtgärder så att eleverna skulle bli pionjärer det var en ungdomsorganisation inom det kommunistiska partiet. I våran klass var det 2 stycken som genast gick in i pionjärorganisationen, och efter en tid var det ytterligare en som gick med. Alla möjliga hot användes så man skulle inte få fortsätta att studera om man inte var med i denna organisation. men ändå gick inga flera in i den. Vi var 30 st i klassen men det var bara 3 personer som gick med. Så hörde vi att folk började att försvinna. Somliga blev arresterade helt offentligt och blev beskyllda för allt möjligt för saker dom aldrig hade gjort. Medans andra försvann utan att någon visste vart dom tog vägen och varför. Dom bara försvann.

Sen så vid universitetet bildades en ny fakultet, Marxism, Leninism, sen så var man tvungen att delta i olika kurser inom marxism leninism inom denna nybildade fakultet. Så var det så att religionen Kristendomen, förbjöds inte direkt, men den som var religiös och gick i Kyrkan han var inte kommunist och var han inte med oss så var han emot oss. Så var det vid skolor och universitet. Det var 1940 som det hela började, men redan tidigare hade dom organiserat flera provokationer vid Estniska gränsen. Estniska regeringen den avsattes, och ersattes av kommunister både från Estland men också från Ryssland. Oftast visade sig att dom som kom från ryssland angavs vara rysslands-ester, men en hel del var rena ryssar.

Så gick det sakterligen vidare, och propagandan arbetade för fullt. Tex 1 Maj var det kommunisternas stora helgdag, då kommenderades skolbarn ut, dom skulle demonstrera för det stora Sovjetunionen. Sen tvingades vi att marschera på skolgården och skrika hurra, meningen var att vi skulle öva oss till 1 maj, och då skulle vi marschera förbi ett podium där stod högt uppsatta "kamrater" och då skulle vi skrika hurra. Från skolgården marscherade vi ut alla elever. Redan vid första gatukorsningen så försvann en del av eleverna. Och vid nästa gatukorsning försvann ytterligare elever. När vi äntligen kom fram till hederspodiet så var kanske bara hälften kvar av alla elever som tvingades ut och marschera. Jag hoppade också av och sen så stod jag i folkhopen ute på gatan för att se vad som hände. Hurra skrikandet blev väldigt ynkligt. Då efter det var vi då tillbaka till skolan nästa dag, då sattes det igång undersökningar vem som hade försvunnit och vem som hade organiserat det antisovjetiska att hoppa av från demonstrationståget. Men somliga blev straffade men det väckte ännu störra motvilja mot sovjetmakten.

Då var det en händelse i en annan skola i samma stad, då var det så att någon hade sagt att någon hade fått tag på ett Stalinfoto, detta foto placerades i en spottkopp, och så var det 20 pojkar som marscherade förbi spottkoppen och spottade på Stalins foto. Sen när det hela blev känt i skolan så arresterades dessa pojkar. Meningen var att alla skulle straffas och relegeras men nu var det en del som lyckades ljuga sig fria och sa att dom inte var med fast dom var med. Sen började ju deporteringen. Nu har jag inte exakta siffor men somliga säger 15.000 tusen andra säger 17.000 tusen men jag vet inte så noga. Det stod inte ett ord i någon tidning det sades inte ett ord i någon radio.

Kort efter det, så började andra världskriget, då anföll Hitlertyskland Sovjetunionen. Så kom tyskarna fram även till Estland och då var Estland ockuperat av tyskarna. Sen så fortsatte jag min skolgång under tyskarna. Det var i Maj månad 1943 som jag blev mobiliserad av tyskarna, jag fick en utbildning och sen skickades jag mot ryssland 19 år gammal. Då var det så att så länge vi var nära estniska gränsen då tyckte jag i alla fall att det var en viss mening att vara med. Men sen skulle vi skickas till södra ryssland. Då tyckte jag att det var helt meningslöst att vara med längre. Och då tyckte jag att Finland låg så mycket närmare. Så jag ville slåss mot ryssland. Men inte längre tillsammans med tyskland. Efter en mycket, mycket, komplicerad flykt från tyska armen, kom jag så småningom till Finland, och anmälde mig som frivillig till Finska armen.

Så småningom kom jag till Sverige. Jag hade kontrakt med finska staten att jag skulle vara med i deras arme till krigets slut. När kriget tog slut, så fick jag hjälp av finnarna att ta mig till Sverige.