Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Östtyskland

Efter andra värlskrigets slut delades Tyskland i fyra ockupationszoner och Berlin i fyra sektorer. Tre zoner tillföll väst och en zon tillföll Sovjetunionen. 1948 bildades Västtysland och Östtysland. Östyskland ockuperades Sovjetunionen. Utrymmet för självstyre var minimalt.

Som en reaktion på ett beslut om mer arbete för lägre lön utbröt i juni 1953 Berlinrevolten. Revolutionsförsöket slogs blodigt ner av den sovjetiska militären och tiotusentals personer togs in av Stasi (Östtyskland säkerhetspolis) till bland annat Hohenschönhausen, där de placerades i de ökända källarcellerna i det ombyggda storköket. Riktigt svåra element togs till den närbelägna godsbangården där de placerades i godsvagnar maskerade med postens emblem, för vidare transport till Sovjetunionen och Gulagen där de flesta senare dog. I Hohenschönhausen gjorde man om bombkratrar till massgravar för fångar som dog av de vidriga förhållandena eller avrättades.

Berlin var ett problem halva staden tillhörde väst och andra halvan tillhörde Sovjetunionen. Stalin hade försökt förmå västmakterna att överge Västberlin genom Berlinblockaden. Detta försök misslyckades dock. I Berlin var gränserna mellan öst- och västsektorerna i princip öppna, vilket innebar att detta var en uppenbar flyktväg för alla som ville lämna kommunistdiktaturen i öst. Över två och en halv miljon människor beräknas ha flytt till väst under 1950-talet och i början av 1960-talet genom att gå över gränsen mellan Öst- och Västberlin. I augusti 1961 började därför Östtyskland att bygga Berlinmuren.

Under 1960-talet försökte Ulbricht komma tillrätta med den dåliga ekonomin genom reformer som innebar mer lokalt självbestämmande. Detta gick inte ihop med kommunismens tankar om centralsryre, gillades inte av Sovjetunionen. Ulbricht tvingades därför att avgå 1971 och ersattes av Erich Honecker.

Honecker var en mer hårdför kommunist, och Östtyskland återgick till en traditionell kommunistpolitik. Oppositionen förföljdes, oliktänkande sattes i fängelse och skickade till arbtesläger.

Under Östysklands dikturen så använde IKEA i tre decennier - politiska fångar - som tvingades jobba åt möbelföretaget.

När Ungern 1989 genomgick en demokratiseringsprocess och öppnade sin gräns mot Österrike, flydde tiotusentals östtyskar till Västtyskland.

Missnöjet var stort med regeringen och avsaknaden av sådana demokratiseringsreformer som Ungern och Polen genomförde under 1989.

Demonstrationer pågick under våren och sommaren 1989 och kulminerade vid Östtysklands 40-årsfirande i oktober. Honecker tog konsekvenserna och avgick. Han ersattes av Egon Krenz som utlovade reformer. Historien tog dock en genväg genom Berlinmurens fall den 9 november 1989 (se sidan om Berlinmuren). Berlinmurens fall innebar att krav höjdes på en snabb tysk återförening.

I december 1989 avskaffade kommunistpartiet sitt eget maktmonopol, och Egon Krenz avgick. I mars 1990 hölls det såväl första som sista fria valet till det östtyska parlamentet. Partiet "Allians för Tyskland" vann, ett parti vars mål var en snabb återförening av Tyskland.

Återföreningen skedde den 3 oktober 1990 genom att de östtyska delstaterna begärde (och beviljades) inträde i Förbundsrepubliken Tyskland. Tysklands fyrtiofemåriga delning var till ända, likaså var fyrtiofem år av kommunistisk diktatur till ända.

   
Hohenschönhausen                          Erich Honecker