Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Polen

Polen blev under september 1939 inte bara ett offer för tysk ockupation, utan även för sovjetisk ockupation. Tyskland och Sovjetunionen delade upp Polen mellan sig. Redan när sovjetiska trupper under hösten 1944 och våren 1945 drev bort de tyska trupperna från Polen stod två saker klart: För det första hade Sovjetunionen inga planer på att låta Polen återfå de delar av Polen som Sovjetunionen ockuperat i september 1939. För det andra hade Sovjetunionen inga planer på att låta Polen återuppstå som en demokrati. Den polska exilregeringen som befunnit sig i London under andra världskriget erkändes inte av Sovjetunionen. Istället tillsatte de en kommunistledd regering i Polen.

Genom att döma ledarna för oppositionen till döden i skenrättegångar försäkrade sig kommunisterna om makten. Under Boleslaw Bierut inleddes en stalinistisk diktatur med hårt styre. Efter Stalins död höjdes röster för en avstalinisering även av Polen. I juni 1956 slogs en strejk i Poznan ner med vapenmakt och mellan 50 och 80 arbetare dödades. Den polska regeringen insåg dock att den inte längre hade Sovjetunionens stöd för fortsatt stalinistiskt förtryck. I oktober 1956 utsågs Wladyslaw Gomulka till kommunistledare i Polen. Gomulka var en mer reformvänlig kommunist som hade fallit i onåd och suttit fängslad under stalintiden. Gomulkas utnämnande sågs med oro av Sovjetunionen, men efter att ha fått löften om att Polens relation till Sovjetunionen var ohotad liksom den kommunistiska enpartistaten i Polen, lät sig Sovjetunionen nöjas. Gomulkas reformvänlighet dog så småningom ut.

Under 1960-talet stagnerade politiken. I mars 1968 startade studentoroligheter i Warszawa. Dessa slogs ner genom massarresteringar av tusentals demonstranter. I december 1970 utbröt oroligheter och demonstrationer bland varvsarbetare i norra Polen. Regimen slog ner dessa demonstrationer med vapenmakt, och ett okänt antal demonstranter dödades. Demonstrationerna och oroligheterna spred sig, och med sovjetiskt godkännande avsattes Gomulka och makten övertogs av Edward Gierek. Gierek utlovade reformer och politisk förnyelse. Gierek moderniserade den polska industrin och finansierade detta genom stora lån i väst. Den polska levnadsstandarden ökade, och regimen var populär. Kreditfinansieringen gjorde dock nöjet kortvarigt, och 1976 var läget sådant att kraftiga prishöjningar krävdes för att kunna betala utlandslånen. En våg av strejker utlöstes över landet, och Gierek var tvungen att ta tillbaka prishöjningarna.

År 1980 var det dags igen. Den polska statsskulden i väst var nu så stor att kreditorerna drog åt tumskruvarna. Gierek var återigen tvungen att höja priserna, varpå strejker återigen utbröt. Det var återigen på skeppsvarven i norr som strejkerna blev som kraftigast. Denna gång förhandlade regeringen. Regeringen gick med på att tillåta fria fackföreningsrörelser (Solidaritet), samt ett antal ekonomiska förbättringar för polackerna. Regeringens löften om ekonomiska förbättringar kunde dock inte realiseras. Polen närmade sig ett ekonomiskt sammanbrott. Under ursäkten att stoppa en sovjetisk invasion grep premiärministern Wojciech Jaruzelski makten och deklarerade undantagstillstånd. Strejker och demonstrationer slogs ner med våld, och oppositionsledare fängslades. Fackföreningsrörelsen Solidaritet förbjöds 1982, men trots det spelade Solidaritet en viktig roll under 1980-talet.

År 1988 utlöste en serie strejker en dialog mellan kommunistpartiet och Solidaritet. Detta resulterade i en ny tvåkammarriksdag där kommunisterna var garanterade två tredjedelar av platserna i andra kammaren. Val utlystes till juni 1989. I valen tog Solidaritet 160 av 161 möjliga platser. En kommunistisk kris blev följden av detta, eftersom det var uppenbart för alla i Polen såväl som i omvärlden att kommunistregimen saknade all legitimitet. Ett försök att få med Solidaritet i en koalitionsregering under kommunistiskt styre var dömt att misslyckas. Kompromissen blev att Jaruzelski blev president, medan Solidaritets Tadeusz Mazowiecki blev premiärminister. Radikala reformer genomfördes för att snabbt omforma Polen till en marknadsekonomi.

I december 1990 ersattes Jaruzelski av en folkvald president, Solidaritetsledaren Lech Walesa. 45 år av kommunistdiktatur var till ända. (www.kalla-kriget.se/varlden/wp/polen).


Wojciech Jaruzelski