Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Missbruket av Psykiatri i Sovjetunionen

I Sovjetunionen har missbruket av psykiatri mot dissidenter pågått länge. Den ryske ambulansföraren Alexander Podrabinek arbetade som ambulansförare i Moskvaområdet, när han sen såg att han fick köra fullt friska människor både fysiskt men även psykiskt friska människor till sjukhus då började han att undra vad han höll på med. Han började så att interjuva dessa "Patienter" när han sen fick veta att dom var friska och att dom då talade om för honom att dom mot sin vilja, blivit bortförda från hemmet eller arbetsplatsen och sen hamnat på olika låsta avdelnignar på psykiska kliniker så sammanställde Alexander Podrabinek det hela till ett tjockt dokument som fick namnet " Punishment medicin " på Svenska "Straffmedicin". Det gjorde att Alexander Podrabinek sen blev arresterad av KGB och han dömdes senare till arbetsläger i Gulag.

En av våra Hedersmedlemmar på denna hemsida dissidenten Kalju Mätik blev arresterad av KGB i Tallinn pga sin oppositionella verksamet mot sovjetmakten. kalju2.jpg (14147 bytes) Han fördes till Patareifängelset i Tallinn och efter ett tag där togs han till KGBs högkvarter på Pagari Tänav i Tallinn där han blev förhörd av KGB majoren Marat Zukov. Sen efter flera timmars förhör fördes så Mätik tillbaka till Patareifängelset. Efter ett tag där fördes så Mätik till Serbskiinstitutet i Moskva där han utsattes för medicinering, bla så fick han till varje måltid en tablett som han skulle ta. Men han kastade bort tabletten och dom upptäckte inget. Kalju Mätik dömdes sedan till arbetsläger i flera år och han skickades så till Permdistriktet där han sattes i den ökända Permlägret. Flera avhoppade psykiatriker från Sovjetunionen har berättat efter sina avhopp till Väst vilka vidrigheter dissidenter fick utstå när dom kom träffade dessa psykiatriker.

Varje psykiatriker på Serbskiinstitutet och övriga mentalsjukhus stod direkt under kontroll av KGB. Dom metoder som bla användes för att knäcka dissidenternas moståndstvilja var bla ett vattenindränkt lakan där dissidenten rullades in, sen när lakanet sakta men säkert torkade drog det ihop sig och orsakade oerhörd smärta för dissidenten som skrek högt. Det fanns också en medicin som bestod av en tablett, när så dissidenten fick denna tablett så kunde han inte sitta still inte röra på sig, vad han än gjorde så måste han sitta eller gå varje gång han satte sig så måste han fort upp och hoppa eller gå, när han så gick upp så måste han sätta sig. Denna tablett som jag förmodar var Moditen B gjorde att många dissidenter mer eller mindre blev helt galna. Man fick dom på så sätt att erkänna precis vad som helst saker dom inte ens hade gjort. Dom sa allt för att slippa denna tablett.

Jag kommer här att lägga i text från Emeritius Proff Jan-Otto Ottosson som har skrivit om psykiatrimissbruket i Sovjetunionen. Ottosson lät mig få ta del av denna text som här följer stor tack till dig Jan-Otto Ottosson för ditt bidrag till www.kommunismensbrott.se.

Hawaiideklarationen

Clarence Blomquist har gått till den psykiatriska etikens historia som arkitekten bakom Hawaiideklarationen, psykiatrins första etiska kod.1 Åren kring 1970 skakades Världssamfundet för psykiatri av svåra motsättningar. Det gick inte att blunda för de rapporter om missbruk av psykiatrin i Sovjetunionen, där oliktänkande betraktades som psykiskt sjuka som spärrades in och tvångsmedicinerades på psykiatriska sjukhus. Ett förslag att bilda en etikdelegation inom samfundet möttes med misstänksamhet från östblocket och röstades ner vid kongressen 1971. I det läget tillsattes en inofficiell arbetsgrupp under ordförandeskap av professor Gerdt Wretmark och med den norske psykiatriprofessorn Leo Eitinger och Clarence Blomquist som ledamöter. Denna skandinaviska profil var den enda som var acceptabel i både väst- och östländer. För att vidga kunskaperna i psykiatrisk etik ordnades på förslag av Världssamfundets generalsekreterare sir Denis Leigh en serie av Blomquist ledda internationella seminarier där planerna på en etisk kod tog form. Den etiska koden utarbetades av Blomquist vid Hastings Center i New York, där han vistades som stipendiat från svenska medicinska forskningsrådet. I denna intellektuella och tvärvetenskapliga miljö kunde han testa sina utkast som omarbetades gång efter gång. Många amerikaner pläderade för att Sovjetunionen och sympatiserande stater borde uteslutas ur Världssamfundet. Blomquist ansåg för sin del att flertalet sovjetiska psykiatrer tänkte som i väst. Missbruk av psykiatri förekom även i USA där kroniska psykotiker i storstäderna lämnades utan vård. Ytterligare justeringar av texten efter seminarier i Storbritannien och Sverige ledde till att den nionde versionen accepterades med acklamation vid kongressen i Hawaii 1977.

Den centrala formuleringen i Hawaiideklarationen är att psykiatern inte får medverka i tvångsmässig vård av personer som inte är psykiskt sjuka. Sovjetunionens upplösning, perestrojka och glasnost har sannolikt medfört ökad respekt för de psykiskt sjukas mänskliga rättigheter. Hawaiideklarationen gäller fortfarande men har kompletterats med ytterligare en etisk kod, Madriddeklarationen från 1996, som förbjuder psykiatrer att medverka vid dödshjälp, tortyr, dödsstraff och abortbeslut som motiveras av fostrets kön.2 Hawaiideklarationen eftersträvar balans mellan olika intressen eller aktörer som kan vara involverade i psykiatrisk vård.3 Samtidigt som en paternalistisk hållning hos läkaren inte är i överensstämmelse med demokratiska och antiauktoritära ideal måste fördelarna vägas mot nackdelarna. Eftersom psykisk sjukdom kan gå ut över patientens självbestämmande kan inte patienten ges total frihet. Dessutom har inte alla patienter tillräcklig mognad, kapacitet, styrka eller viljekraft för att ta fullt ansvar för sin egen hälsa. Med barmhärtighet eller hälsa som högre värden än självbestämmande kan paternalism ibland vara befogad. Nästan alltid har relationen mellan läkare och patient likheter med förhållandet mellan föräldrar och barn, föräldrarnas vård om barnet och barnets tillit till sina föräldrar. Ibland vore det inhumant att inte för en tid ta över ansvaret för en patient på samma sätt som en förälder skulle göra med sitt sjuka eller förtvivlade barn. När barnet har vuxit upp och patienten blivit frisk har paternalismen spelat ut sin roll. Hawaiideklarationen bygger vidare på att de bästa besluten fattas av patienten och psykiatern tillsammans. Relationen bör därför präglas av tillit, förtrolighet, öppenhet, samverkan och ömsesidigt ansvar. På det sättet befrämjar psykiatern inte bara sina patienters hälsa utan också deras självständighet och mognad. Begreppet informerat och frivilligt samtycke introducerades i Hawaiideklaration på samma sätt som det senare har blivit i den forskningsinriktade Helsingforsdeklarationen. Deklarationen betonar också att psykiatern har flera och inte sällan konfliktladdade lojaliteter: förutom mot de aktuella patienterna också mot deras närstående, samhället och framtida patienter. När resurserna är knappa måste de fördelas rättvist. När patientens önskningar inte stämmer överens med etiska och legala principer är det inte läkarens plikt att tillfredsställa dem, endast att tillgodose de medicinska behoven. En exklusivt patientorienterad hållning går därför inte att försvara. Blomquist hävdar slutligen att en internationell etisk kod inte kan syfta till att stämma överens med ett enskilt lands lagar. Lag kan och bör vila på etik, men etik kan inte bygga på lag.

podrabinek.jpg (9562 bytes) serbskij.jpg
I bild här Alexander Podrabinek och även bild på Serbskiinstitutet i Moskva där dissidenter och oliktänkande hölls inspärrade och tvångsmedicinerades tills dom började "Tänka" som kommunistpartiet.