Kommunismens Brott

Startsidan

Asien
Baltikum
Latinamerika
Polen
Ryssland
Tjeckoslovakien
Ungern
Östtyskland

Frihetskämpar
Hedersmedlemmar
Intervjuer
Kända kommunister
Kommunistiska partier
Missbruket av psykiatri
Putin FSB/KGB
KGB-män
Föreningen Expo

Bokrecensioner
Clartéförbundet
Contras nätbokhandel
Hjälpcenter
Mitt möte med KGB
Musik
SKP gav mig psykisk ohälsa
Svenska Memorial
Videomaterial
Övrigt

Forum
Gästbok
Länkar
Några viktiga ord
Om sidan

Tjeckoslovakien

Till skillnad från Polen, där Sovjetunionen redan från början bestämt sig för att inte släppa från sig makten, tilläts allmänna val i Tjeckoslovakien 1946. I valet blev det sovjettrogna kommunistpartiet största parti i de fick 38% av rösterna. Kommunistpartiets ledare, Klemet Gottwald, blev premiärminister för en koalitionsregering. Efter vikande stöd från befolkningen, och inför risken av att förlora valet i maj 1948, iscensatte kommunisterna med stöd av Sovjetunionen en statskupp, kallad Pragkuppen, i februari 1948.

Efter Pragkuppen i februari 1948, tog tjeckoslovakiska kommunistpartiet med stöd av Sovjetunionen över makten. I februari 1948 avskedades alla icke-kommunister inom polisen. I parlamentet protesterade de icke-kommunistiska partierna, och parlamentet beslutade att beordra inrikesministern att återkalla avskedandena. Inrikesministern vägrade och hotade med våld. Detta ledde till en parlamentarisk kris. Inför risken att ett nyval skulle visa hur litet det folkliga stödet var för kommunisterna, arrangerades med sovjetisk hjälp en statskupp. President Beneš tvingades tillsätta en kommunistisk regering under kommunistledaren Gottwald. Beneš avgick snart därefter. Han efterträddes av kommunistledaren Gottwald. Yttrandefrihet och fria val avskaffades, och Tjeckoslovakien blev en kommunistisk lydstat till Sovjetunionen. Regeringen upprättade arbetsläger och fängslade oppositionella.

Under 1960-talet förekom ett utbrett missnöje i Tjeckoslovakien mot den kommunistiska politiken som förde landet mot ekonomisk ruin. I ett försök att minska missnöjet tillät Sovjetunionen att Alexander Dubcek genomförde ett reformprogram i syfte att förbättra den Tjeckoslovakiska ekonomin. Dessa reformer påbörjades under våren och sommaren 1968, och har kommit att kallas Pragvåren. Dubcek lanserade i april 1968 ett liberalt reformprogram som skulle rycka upp den eftersatta ekonomin. Blandekonomi infördes. Yttrande och pressfrihet infördes. Sovjetunionen tyckte inte om dessa reformer och kallade den tjeckiska ledningen till överläggningar. Den tjeckiska ledningen vägrade överge reform politiken, men lovade att bekämpa anti-kommunistiska tendenser och att inte tillåta ett flerpartisystem. Trots detta litade inte Sovjetunionen på Dubcek.

Natten till den 21 augusti 1968 gick över 200 000 soldater ur Warszawapakten till angrepp mot Tjeckoslovakien. Ett hundratal människor dödades, Dubcek arresterades och sändes till Sovjetunionen. Han fick återkomma med begränsade befogenheter, men ersattes i april 1969 av Gustáv Husák. Utrensningar av liberala element skedde, och de liberaliseringar som skett under Dubcek stoppades och återigen blev Tjeckoslovakien en lydig lydstat till Sovjetunionen. Därefter slog kommunistpartiet ned på all opposition.

1977 bildades en opposition mot Gustáv Husáks kommunistiska regim under namnet Charta 77. Chartra 77s programförklaring publicerades den 6 januari 1977 i flera västliga tidningar. Några av förgrundsfigurerna var Václav Havel och Jan Patocka. Charta 77 var reaktion på Helsingforskonferensen 1975. Gruppen kritiserade sin regering för att inte kunnat följa människorättsprinciperna som antogs på konferensen. Till följd av de politiska förändringarna i omvärlden blev oppositionen allt högljuddare och 1989 tvingades den kommunistiska regeringen att avgå. De politiska och ekonomiska förutsättningarna saknades för att hålla ihop landet och den 1 januari 1993 bildades de självständiga staterna Tjeckien och Slovakien.


Gustáv Husák